Skiftarbete

Idag är jag full i huvudet.
Eller tom kanske.....eller, jag vet inte.. men jag borde vara full för jag har varit på utbildning i dag. Och det har hänt så mycket på kort tid att jag mest går och är confused...men det löser sig.

Jag tycker bara att det är så jäkla typiskt... att när jag har mycket på gång privat, ja då händer det mycket på jobbet också. Samtidigt. Och då kan det ibland bli lite för mycket. Så ursäkta om jag är en trött en just nu.
Men jag håller ihop och försöker hålla isär. Det är viktigt att hålla isär jobb och fritid.
Men ibland känns det som att jag har inte tid att jobba, för jag har så mycket att göra.

Det känns ibland som att man går från skift till skift..först skiftet på jobbet som är 8 (egentligen 9) tim/dag (om man jobbar 8-17), sen åker man hem till nästa skift som bara är ca 5-6 tim (om man räknar från det att man slutar jobbet till att man går och lägger sig) och i det korta skiftet (kvällskiftet) ska man också hinna med lite egentid (en tid som allt för oftast glöms bort/hinns inte med).

Då är ju frågan...vilket skift är viktigast...och vilket skift kan man "offra" lite tid på för ett annat?

Ja..det vet väl alla hur det är, det privata och kvällskiftet borde ju vara det viktigaste, dvs familjelivet. Men den mesta tiden av vår vakna tid lägger vi på jobbet. När man tänker på det i tid så blir ju faktiskt det hela ganska orättvist. Varför är det så??
Jag önskar att systemet var så att man jobbade lite, säg ca 6 timmar/dag... och sen hade både tid och lön till att kunna ägna sig åt familjen och sitt liv.
Eller varför inte: man jobbar 4 dagar och är ledig 3 istället som nu 5-2. För att fördela det mera rättvist. För är det nåt jag inte gillar, så är det orättvisa och jag tycker att 5-2 är ganska orättvist faktiskt. Tycker inte ni?

Nej men nu är det så att vi jobbar som fan för så lite pengar som möjligt och får minimal tid över till familjen..och om vi nån gång får lite tid över så är vi så jäkla trötta eller sönderstressade att vi inte orkar med att ta vara på den tid vi har.

Helt puckat om du frågar mig!

Så ja...för att fortsätta på svaret jag gav hos Blixman ... att: " ca 25miljoner kronor vore inte helt fel. Det sägs att "pengar gör ingen lycklig"..men jag skulle fan bli skitlycklig om jag hade gott om pengar!!"........ så att jag kunde styra mitt liv precis som jag vill att det ska vara!

Vill inte alla det?? Borde inte alla vara värda 25 mille (okej då...10-20 mille går väl också bra..hehe) och kunna leva sina drömmars liv?? ;o)

/Annelie -*drömmer sig bort*